germia

Malin och jag är i princip av samma skrot och korn. Uppväxta i samma by, på varsin sida om bron, våra pappor jobbade på Frövifors, som alla andras pappor. Vi gick på samma dagis, i samma klass tills vi var tolv. Vi hade likadana klänningar fast med olika färger, likadana trollspön med glitter i, fast hennes var rosa och mitt var lila. Det var Malin som hade finast barbies, så det var hos henne vi hängde. Jag gick barfota över bron, på fel sida fast det var rätt. För då behövde jag inte korsa vägen. Vi lyssnade på GES och sålde vitsippor till grannarna när vi var fem. ”Jag sköter snacket och du sköter blommorna”. Malin bestämde för Malin var äldst.

Det är hos Malin vi hänger, för det är Malin som har den finaste lägenheten. Vi läser ELLE Mat & Vin och äter scones med marmelad och dricker te. Malin vet mest för hon är äldst, och jag vet att jag kan fråga henne om precis vadsomhelst. Hon dömer inte och det gör inte jag heller.

Det här inlägget handlar inte om Tyskland, utan om hemma.

MN