germia

Lovade Alex dyrt och heligt att jag skulle gå till biblioteket och studera idag. Hon tänkte nog att jag skulle lära mig lite mer om Minzberg, Herzberg och Hofstede, men jag hade större ambitioner än så. Jag ämnade nämligen att empiriskt bedriva en fallstudie, för att se vilka faktorer som har påverkan på tyskarnas diciplinerade koncentrationsförmåga. (Läs: hur man bäst raggar på ett tyskt bibliotek.)

Den trogne läsaren[1], minns kanske att jag i ett tidigare inlägg avslöjat min plan att helt enkelt nyttja min kvinnliga charm, men jag valde i stället en helt annan ansats.

Nyss kommen från gymmet anlände jag till slottet iklädd converse, leggings och tjocktröja. En diskret approach skulle underlätta en mer objektiv observation och på sätt stärka studiens interna validitet, tänkte jag.

Döm av min förvåning när jag inte kom längre än till entrén, då plötsligt en ung tysk kommer fram till mig och frågar hur man håller sina skor så vita.

Man köper nya, sa jag.

[1] Typ mamma.

Förfest hemma hos Alex en lördagkväll. Två fransyskor, två svenskor, en heltysk, en finsktysk och en kanadensare. Jag och Elin har lagat potatisgratäng och fetaostbiffar till sällskapet och stämningen är god. Efter några flaskor vin börjas det oundvikligt att jämföras kulturer och analyseras vilket land som egentligen är bäst.

En fransyska hävdar att Frankrike har de hetaste tjejerna. Tysken kontrar med att det är skillnad på heta och promiskuösa. Debatten drivs av ett glödande engagemang från de båda centraleuroperna och det är uppenbart för samtliga närvarande att det kommer bli en het dispyt, som svenskarna och kanadensaren gärna tar avstånd från. Tysken allierar sig med halvfinsken och de skapar tillsammans en stark front, men fransyskan ger starkt motstånd och desperat beslutar sig tysken att attackera svenskorna:

Maybe you behave in Sweden, but when you go abroad you’re quite easy.

Den slutliga stöten kommer från fransyskan:

Plus, your king is a slut.

Touché.

Förklarade för systra-mi att Alex förmodligen är den roligaste jag vet. Delad första med Malin. Så utbrister min syster: Men hallå?! Carolina då?

Och ja, det är lite som att jag förmodligen har de roligaste vännerna i världen. Jag själv är den där passiva personen som liksom går bakom och uppmärksammar det roliga och ser till att det blir känt för världen. Och jag tar uppgiften på allvar, så till den grad att jag skrivit ner en lång rad Carolina-citat i en bok med en åsna på. Smakprov ur boken:

(Dikt, Carolina Asp, 2002)

Garagets dörr suger kuk. Mormor äger en kuk. Den är morfars.

Sedan tror jag det var Carolina som berättade om en gång när hon var ute och gick på stan med sin pappa. Bakom dem går en dam med en tax. Plötsligt släpper pappan väder ganska ljudligt, och vänder sig om till damen och säger: Ursäkta damen, jag tror jag sköt av benen på din hund.

Försövrigt är min familj på besök, men de har så fruktansvärt dåligt inflytande på mig att jag försöker umgås med dem med måtta. Syster svär, papsen pratar svyska och använder ord som scheißeschön istället för skitfin. Mor är gammal och förstår inte varför ungdomarna "går på lokal". Vad gör man där? Så sent? Vadå för slags dans?

MN

Seriöst, så här kan vi inte ha det?

Det är för billigt. Och tyskar låter porriga.

MN

Idag tog jag och Kevin en utflyktsdag till Ikea för att jag behövde köpa glögg. Alex, som per definition är kulturell eftersom hon är fransyska, är inte särskilt begeistrad över det svenska köket, och i synnerhet inte över vår alkohol. Däremot har hon ett gott öga för svenska män:

I don’t know about the Glögg, but maybe one of those Billys?

Jag har redan ett harem av bokhyllor på mitt rum, så jag beslutade att glögg vore en bättre stämningshöjare i mitt hem än en Billy. Det blev sex. Flaskor. Glögg.


Tänkte bara nämna lite kort att jag, Alex och fröken Julie besökte Schwetzinger Schloss i helgen. Mitt spontana intryck när vi kom dit var att det såg mer ut som ett stort hus än ett slott, men med trevligt sällskap spelar det ingen större roll.




MN

Malin och jag är i princip av samma skrot och korn. Uppväxta i samma by, på varsin sida om bron, våra pappor jobbade på Frövifors, som alla andras pappor. Vi gick på samma dagis, i samma klass tills vi var tolv. Vi hade likadana klänningar fast med olika färger, likadana trollspön med glitter i, fast hennes var rosa och mitt var lila. Det var Malin som hade finast barbies, så det var hos henne vi hängde. Jag gick barfota över bron, på fel sida fast det var rätt. För då behövde jag inte korsa vägen. Vi lyssnade på GES och sålde vitsippor till grannarna när vi var fem. ”Jag sköter snacket och du sköter blommorna”. Malin bestämde för Malin var äldst.

Det är hos Malin vi hänger, för det är Malin som har den finaste lägenheten. Vi läser ELLE Mat & Vin och äter scones med marmelad och dricker te. Malin vet mest för hon är äldst, och jag vet att jag kan fråga henne om precis vadsomhelst. Hon dömer inte och det gör inte jag heller.

Det här inlägget handlar inte om Tyskland, utan om hemma.

MN

Tänk att de bästa föräldrarna, dem fick jag! Och för det mesta förtjänar jag dem, för oftast är jag en skötsam dotter som är ambitiös med studierna och vet att uppföra mig som folk. Men i morse fick man förbarma sig över mina arma föräldrar, för i natt drack deras äldsta dotter öl i Tyskland och slog sönder båda sina framtänder. Jag väntade mig kraftiga förebråelser men mina föräldrar fungerar inte så, vilket jag faktiskt borde vara medveten om vid det här laget. För mamma, hur var det nu med att stoppa Tom&Jerry-kex i freestylen? Det är okej eller?[1] Pappa klär bättre i rollen som ansvarsfull förälder:

”Du borde ta det lugnare. Jag minns åtminstone varje gång jag tappar bort mitt pass.”

Tack och lov lyckades jag hitta en tandläkare som hade tid för mig redan idag, så nu har jag två nya temporära tänder. Om tio dagar ska jag tillbaka för att få nya på rikt.

Eftersom jag sällan har besök har jag bara två glas, och då blir det problem när man är fler än två personer. Därför fick övriga gäster själva finna lösningar på problemet under gårdagens förfestande, och det visar sig att det går minst lika bra med en kastrull. Kevin är ambitiös och vill lära sig svenska, så David lärde honom en funktionellt användbar mening:

”Jag dricker vodka ur en kastrull.”

David tyckte att jag skulle beskriva hur stor ölen är här, i jämförelse med mig. Om vi mäter öl och personer i liter så är jag cirka 47 öl. Blev det rätt?

Nu sitter vi hemma och svenskar oss; äter köttbullar med makaroner, lyssnar på Spotify och mår som vi förtjänar.

MN

[1] Jag var fyra år och tyckte det var roligare att smula sönder kex än att lyssna på barnsagor.

Att ange orsaken till något är ett av flera sätt att svara på frågan ”varför?” Man kan till exempel svara: ”Orsaken till X är (att) Y”. Efter en dryg månad i Tyskland drar jag den empiriska slusatsen att: Orsaken till att jag mår piss idag är att jag var på Zapatto igår. Glasklar kausalitet, och det slår tamejtusan rätt varenda gång.

Och i morgon kommer David och då har jag lovat att det blir fest på slottet. Octoberfest till och med, så inte behöver jag vara sorgsen över att jag missar Gasquen på Strömpis?

Nej, nu måste jag bli lite seriös: Det är varmt idag. T-shirtvarmt. Min telefon är sönder, för jag har hoppat i sängen med den. Jättesönder, så jag måste köpa en ny.

Och förresten: I am the eggman!

MN

Jag är rationellt lagomambitiös, tyskarna är überambitiösa. Tyskarna anser det vara en god idé att ha en tutorial i morgon bitti, men jag är inte ett dugg säker på att jag håller med. Men, man får ta seden dit man kommer och helt enkelt se till att närvara, fogligt besvara några frågor och kanske rent av kladda ner någonting i ett sparsamt använt anteckningsblock. Och sedan äta italiensk glass på någon uteservering efteråt.

Förresten, om någon är mer av intresserad av mina studier än mitt studentliv: De kurser jag läser just nu är Strategic & International Management och Operations Management Någonting.

Nej, eftersom jag höll mig lugn och beskedlig hela helgen har jag inte så mycket att tillägga. Nu ska jag ladda inför tisdag, då det är German Night på Zapatto, och torsdag, då David kommer på visit.

MN

Tack vackra Carolina för att du påminde mig om Fleißig! Hahaha, jag döööör! Här kommer en Carolina till:

Påväg till Hultsfred.

M: Det är kul med sådana där nätstrumpbyxor. Carolina, du ser ut som kassler.
C: (skitarg): Nej, jag är lammkött!

Det sista jag lovade mamma innan hon vågade lämna mig ensam bland tyskarna var att jag skulle äta ordentligt. Så, hur har det gått? Inte bra alls tyvärr. Lidl är standard här och de har ungefär samma utbud som hemma, inklusive svenska köttbullar och dammsugare. Tyvärr kommer inte jag och Lidl så väl överens utan de få gånger jag handlat där hemma har jag liksom tvingats kompletteringshandla någon annanstans. Aldi och Netto har ungefär samma utbud, exklusive svenska köttbullar och dammsugare, så det har utgjort ett problem.

Så min glädje var stor när jag hörde ryktas att det skulle finnas en supermarket alldeles i innerstan. Idag hittade jag den, och det var fantastiskt. Nu ska jag laga svensk mat till Kevin och Alex; tacos. (Jag och Ylvalie har redan haft en diskussion kring det och jag tänker helt sonika stänga av öronen om någon kommer med löjliga argument som Men, det är väl mexikanskt?.)

Nu blir det fredagsmys med Kevin, Alex och Michael!

MN





.

Åh Carolina, jag hoppas du minns hur busiga vi var på tysklektionerna när vi sa Scheisse istället för Ich heisse! Och hur vi liksom tyckte att vi var bättre än alla andra, för hur svårt kan det vara att säga neugierig liksom?!

Om man nu hittar en kille som är vacker som en dag och man tänker att "honom skulle man ha". Hur tänker man då egentligen? Ha till vadå? Prydnad? Nej, jag ska hitta mig en ful man att gifta mig med. Jag är ju så politiskt korrekt när det gäller allt det andra redan[1] så nu ska jag visa att det är insidan som räknas. Och med det sagt är jag per definition ful, för söta tjejer säger inte sådant.

French Night igår var trevligt men inget extraordinärt. Klädseln skulle gå i franska färger och ett tag kände jag en stark lust att slå på stort och köpa mig en röd basker och kanske något blått till. Men jag lugnade ner mig och köpte bara ett blått sidanband som jag knöt om midjan och matchade med något gammalt och något lånat. Sedan drack jag varannan vatten, som jag förövrigt försökte lära ut till fransk- och tyskfolket. Det ignorerades big time såklart.

Bra med kvällen var att 1. Jag fick lära mig hur man öppnar en vinflaska med en sko, och 2. Jag fick lära mig hur man öppnar en ölflaska med en bit papper.

I morgon ska jag på utflykt till Heidelberg som tydligen ska vara en anrik och vacker stad, som vår kära drottning för övrigt kommer ifrån. Måste komma ihåg att ladda batteriet till kameran så kanske det kan komma upp någon bild.

Så brann det i mitt hus häromdagen också. Typ fem brandbilar stod utanför fönstret och två eller tre ambulanser. Det var vatten över hela gatan och de bar ut ett par personer med bår, men annars verkar allt vara okej. Eftersom mitt fönster vetter åt fel håll fick jag komma in till brasilianaren som bor mitt emot. Jag har inte träffat honom innan (jag är ju inte hemma så mycket) men han var hur rar som helst. Vi ska dricka vin någon kväll är det bestämt. Tänk att så fungerar det ju inte direkt i Sverige...

Varför uppskattar ingen mitt germs-skämt?

MN

[1] Lagom utländsk, lagom mycket uppväxt på landet, samma värderingar som man fick lära sig på Alla lika, alla olika i skolan.

Jag håller på att bli alldeles hostig och sjuk, och det passar sig inte alls. I morgon är det French Night på Zapatto, och eftersom Alex är fransk är vi "obliged to go" (med en fransk accent).

M: There's something wrong with my immune system, usually I'm never sick.
K: I guess it's got to do with the german bacteria.
M: The germs?

Snart ska jag iväg till gymmet och disco-träna med Alex och Kevin, för det bästa med mitt gym är att det finns en DJ! När det mörknar släcks belysningen ned, club-belysningen tänds och musiken höjs. De är som att dansa på löpbandet, fast man är nykter och liksom jobbar på konditionen i stället för på bakfyllan. 

I lördags tyckte Alex att vi hade pluggat så flitigt att vi "behövde" ett study break. Därför slöt vi upp med några tyskar för en Cocktail Tour i staden. Det fanns tio barer (=tio cocktails) varav den sista var ett dansställe där kvällen avslutades. Helt på riktigt gick vi inte ens in där, eftersom jag ville vara fit inför söndagspluggandet.

På söndag förmiddag gick vi till ett ställe som har den mest fantastiska brunch jag någonsin sett. Det fanns allt. Det bästa var chokladfontänen och att man kunde göra egna våfflor. Sedan behövde jag inte äta mer den dagen. Den som bestämmer sig för att besöka mig kommer jag antingen tvinga med dit eller till mitt favoritglasställe.

MN

Running Dinner i tisdags blev precis hur bra somhelst! Jag och Alex lagade förrätt på fransk-svenskt vis: quiche lorraine, crepes och toast skagen. Det var lite klurigare än jag trodde att hitta rätt ingredienser men kalles kaviar (från IKEA) fungerade bra som substitut för löjrom och det blev tillslut ett ganska pråligt matverk. Självklart serverades det franskt vin till det.

Därefter tog vi spårvagnen till huvudrätten, som var bayersk och god. Weisswurst, kartoffelsallat, brezel och öl, givetvis. Helt ofranskt råkade vi sedan bli lite tidiga till desserten och eftersom området var lite skumt gömde vi oss i ett trapphus och öppnade en flaska vin medan vi väntade. Dessertfolket var supertrevliga och bjöd på tiramisu (min favorit) och ungefär alldeles för mycket "riktig" tequila. Efter det fortskred kvällen i en dimma på Zapatto, English Night. I onsdags mådde jag mindre bra.

Med anledning av ovanstående var jag mindre än lagom taggad för Pub Crawl igår. Men har man köpt biljett får man se till att närvara och det blev faktiskt en riktigt rar kväll. Vi delades in grupper och fick ansiktsmålning och t-shirts.

Jag antar att alla känner till att ju mer öl man dricker desto fullare blir man. I huvudet, i magen, i blåsan. Och jag tycker att bilden nedan, som visar Mannheims Wasserturm, säger: "Behövde du inte urinera innan så lär du behöva göra det nu". Så det gjorde vi, men jag säger inte var.



Vi sjöng svenska schnappsvisor och vi lekte lekar.

Tysk: Line up, we're playing a game. *visselpipa*
Mia: Shit, ställ dig i ledet, tyskarna menar allvar!

Sedan avslutades allt med fest på slottet, för så gör man ju här i Tyskland.

Men jag uppförde mig väl och drack med måtta, faktiskt. En lagomkväll som blev väldigt väldigt bra.

"Systembolaget" :)

Jag trivs bra här, väldigt bra. Det enda som verkligen saknas mig är mina vänner hemma i Sverige. Någonstans måste jag ha gjort någonting rätt, för jag har tamejtusan världens bästa vänner. Lyckliga jag!

MN

I min familj blir jag accepterad för den jag är, och jag vet att mamma och pappa tycker om mig oavsett. Jag kan bli muslim, lesbisk, gatumusikant, miljonär, kines, präst, somelier, arbetslös, laktosintolerant, och det är okej. Men den dagen jag lägger min röst på Sverigedemokraterna, DÅ vet jag att vi har problem.

MN

Jag befinner mig mitt bland alla språken. I tyskans land, nära Frankrike och jag umgås med fransmän och kanadensare. Ibland vet man inte vad som talas, men följande riktlinjer kan hjälpa:

Du förstår allt - svenska
Du förstår allt men det blir lite klurigare när du ska prata - engelska
Du förstår det mesta men det låter lite konstigt - tyska
Du förstår ett ord här och där, resten låter som bleu bleu bleu - franska

Ibland blir det fel:

Jag: (Spiller glass på kläderna) Shit, pommes frites!
Alex: Did you just speak French and English at the same time, but with a Swedish pronunciation?

Jag: (Förklarar att jag gillar the "hügel thing on the treadmill" för att det känns som att tiden går mycket snabbare.)
Kevin: Yeah, it's a mental thing.
Jag: I guess I'm a mental girl.

Varefter Kevin tittar oroligt på mig och undrar om jag menar allvar, jag bara skrattar.

Alex är mäkta upprörd på alla tyskar, eftersom de har en tendens att prata franska med henne så fort de hör hennes franska accent.

"I hate those Germans! I come to their country to speak their language, but they just won't allow me!"

I kväll blir det eventuellt valvaka med några svenskar. Jag ser fram emot att lägga finansboken åt sidan och stänga av språktentaklerna!

MN

Nu, Mamma och Pappa. Nu behöver ni inte vara oroliga över mig alls. Det är lördagskväll och jag har pluggat hela dagen, endast tagit paus för att ”tillfredställa mina grundläggande behov”[1], gymma och se några avsnitt av Halv åtta hos mig. Jag har alltid gjort orealistiska studieplaneringar, men jag borde nog ha insett tidigare att det skulle bli svårt att ta igen 7,5 hp grundläggande finansiering på en helg.

Tänkte skriva att ”det är jag i ett nötskal” men jag har just kommit till insikt om att jag förmodligen har använt yttrycket felaktigt hela tiden. Eller, vad betyder det egentligen? Jag tycker det är så pinsamt att jag inte ens vågar skriva vad jag tror, är det jag i ett nötskal? Som när jag insåg att Lysekil inte alls låg på Norrlands östkust…

Däremot har jag tänkt på att när man har kaviar eller majonnäs på äggen, så har man liksom ägg på ägg!

[1] Studieteknik med Eddy, SvA, 2005

Nästa tisdag ska jag och Alex delta i något som kallas International Running Dinner. Vi kommer att laga en förrätt, huvudrätt eller efterrätt tillsammans och sedan springa runt i Mannheim för att åtnjuta ytterligare två rätter i någon annans hem. Jag tror att det kommer bli riktigt rart, det där!


Sedan har jag en pub crawl att se fram emot nästa vecka också. Jag tror det var fem pubs som skulle besökas och på varje ställe får man en öl och en shot. Hur nu det ska gå för lilla mig…

Och så var det ju det här med Octoberfest i München. Jag vetetusan om jag orkar åka dit men det är ju nästan som att jag måste. Tydligen är det 200års-jubileum också, så det vore ju lite träligt av mig att inte åka dit när jag ändå befinner mig i rätt land och sådär.

Det som är ännu lite jobbigare: jag har råkat ordna så att jag läser någon finansierin II-kurs. Men jag har liksom inte läst någon finansiering I. Vilket innebär att jag har ca 700 sidor i en tjockisbok som jag måste läsa innan jag ens kommer förstå vad tusan den där professorn pratar om på föreläsningarna. Det känns lite retligt.

Till pojkarna hemma: Alex satt och kikade på mina facebook-vänner och blev lite avundsjuk över det ambitiösa utbudet av vackra mansgestalter som lever i det kyliga Norden. Nu har vi som bestämt att hon ska komma och hälsa på. Och jag ska givetvis åka till Paris och lära mig ett och annat om vin och sådant där som är bra i hennes land. Livet är allt bra härligt ibland va?

En tysk sak som är lite lurig är att vattnet är så himla dyrt här. På gymmet måste man köpa till någon konstig vattenautomattumstämpelsak för att kunna dricka. Och på krogen är det typ dyrare med vatten än med shot. Fransmännen är lika förbryllade som jag; de står och ropar Wassör Bittö åt bartendern, men inte hjälper det. That’s shit, som Alex skulle säga.

MN